Jag är toknervös...
Ska skicka iväg det där sms:et idag, som jag reviderat några gånger...
Snart också...
Jag vet att jag förmodligen inte kommer få någon reaktion på det heller, men jag har i alla fall fått lätta mitt hjärta!!!
Bra eller inte...???!!!
Ja, det är frågan... Men jag kanske får lite lugn och ro sen... Slippa fundera mera och kanske kunna släppa taget...

Jag har skrivit att jag saknar att höra ifrån honom...
Att det bästa som fanns var när telefonen skramlade till i ett sms från han...
Att jag förstått att det finns nån annan, trots att han sagt att han skulle fortsätta ensam i livet... Synd att det inte blev jag!
Att han har en stor plats i mitt hjärta!!!
Att jag önskar att han sa nåt så jag slipper fundera så jäkla mycket på vad jag gjort fel, uppenbarligen är det ju nåt eftersom han inte är sig lik mot mig...
Att det är tråkigt att han ibland inte ens svarar...
Han har faktiskt sagt till mig att han skulle säga till om det var nåt, istället för att bara strunta i att höra av sig...
Att tystnaden gör minst lika ont som sanningen...
Och jag avslutar med att jag hoppas allt är bra med honom, att han ska vara rädd om sig och framförallt att jag tycker om honom hur mycket som helst OCH DET KAN INGEN TA IFRÅN MIG!!!
Att han är en toppenkille och att jag på nåt konstigt sätt är stolt över honom...

Har med all sannolikhet grävt min egen grav, han kommer tycka att jag är fånig....
Men jag har i alla fall fått lätta mitt hjärta!!!