Hur man kan känna på sig, hur saker ska te sig liksom...
Jag hade ju nån konstig känsla i kroppen igår... Nåt bubblande, tålamodet som började tryta m m...
Idag förstår jag varför!!!
Och jag vet inte riktigt hur jag ska säga att det känns nu... Helt klart är det blandade känslor jag har inom mig nu!!!
Jag har ju egentligen vetat hela tiden, men ändå har jag på nåt sätt trott att det skulle ordna sig... Vilket det kanske fortfarande kan göra, eftersom man inte saknar kon förrän båset är tomt...!!!
Jag är himla glad att DU är ärlig och säger som det är!!! TACK!!! Och det känns grymt skönt att inte DU heller vill att vi ska sluta höras!!!
Det som bara började med att jag undrade hur det var och det jag fortsatte med var ju menat som ett skämt, fast jag egentligen menade varje ord... Slutade med att jag fick veta att DU håller fast vid det DU sagt hela tiden... Jag trodde inte att DU skulle ta det så allvarligt, för det brukar ju inte vara så allvarligt i våra "samtal"...
MEN VET DU!!!
Det känns ändå bra, för det DU skrev är anledningen till det hela får mig att känna att jag ändå betyder nåt för DIG... Har jag fel...???!!!
Åh, lilla vän!!! DU vet ju att jag inte är farlig!!! Eller det är kanske det jag är egentligen...

Trots att det känns ganska bra, så gör det samtidigt inte det...
Jag är helt förvirrad...
För DU vill ju ändå veta hur jag mår, vad jag gör e t c... Varför egentligen???!!!
Jag är otroligt glad att jag skrev till DIG och berättade lite om hur jag känner och att jag vill vara med och slåss om DU ändrar DIG, men det vet jag att DU redan förstått eftersom konversationen slutade som den gjorde...
Och jag håller med DIG; "Leka växer man aldrig ifrån... "
Måste säga att det känns ganska bra ändå faktiskt!!!
Förstår att det var det här som DU filosoferade om häromnatten...