Hanna och jag hade en diskussion sent igår kväll om killars ofattbara beteende...
Tror de att de kan göra som de vill, eller...???!!! Det verkar fan så!!!
Ena stunden får man vara så jäkla glad och lycklig för att i nästa totalt kraschlanda...
Varför säger de saker som de kanske egentligen inte menar...???!!! Gör vi tjejer också det, eller...???!!!

Diskussionen vi hade fick mig att tänka på ynkryggen som jag träffade under nästan ett helt år...
Han som ringde och ville träffas i fyllan och villan, men sällan i nyktert tillstånd... (Men det hände faktiskt någon gång det med)
Det fanns gånger då han kunde lämna min säng på morronen och när vi träffades senare på eftermiddagen så "såg" han mig helt enkelt inte...
Jag åkte ju dit så det small, för jag blev tokkär... Vilket jag med facit i hand inte borde blivit... Men lätt att undvika när det var så jäkla mysigt när vi träffades och det tyckte han också, sa han i alla fall... Men det är mycket han sagt som man borde tagit med en nypa salt... Och fortfarande behöver göra för sitt eget bästa!!! 
Jag var allt lite korkad för jag åkte än hit och än dit, skjutsade, hämtade, jag gjorde verkligen ALLT!!! Bara för att visa vilken bra tjej jag är!!! Men vad hade jag för det???!!! INGENTING!!!
Det gör mig jävligt förbannad att jag lät mig luras, men det är ju å andra sidan av sina misstag som man lär sig...!!!
Hursomhelst så kom jag på igår att det är precis ett år sen, Peter, som du låste in dig på min toalett och pratade med din nyfunna flickvän... Jag slängde ut dina grejer ner för trappan, synd bara att inte du åkte med också!!! Jag ångrar det!!!  Det är inget att göra åt nu, men i alla fall...
Det som återstår för mig nu är väl att gratulera på 1-årsdagen då och hoppas att ni har det bra!!!  
För det har jag och jag hoppas innerligt att jag får visa det för dig en vacker dag... Jag ger hur mycket som helst för din min!!!

Så...
Har jag fått det sagt också!!!
Nu blir det en promenad!!!

Tja!!!