Jag vet inte var jag ska börja...
Att gnälla över vädret, att man är osugen på träning, att man är tjock och att man är trött å allmänt less känns verkligen patetiskt idag... Småsaker verkligen!

Sjukt opepp på fotbollsträning i blötan, men åkte dit ändå...
Väl där fick vi ett besked som va som ett slag i magen! Illamåendet trängde upp i halsen, jag fick som bomull i huvudet och det blev som att jag hamnade i en helt annan värld... Jag ville inte tro att det jag hörde va sant!
Men kompis vi vet att du är tuff! Å vi vet att du klarar det här!! Å jag är så jävla glad att jag fick prata med dig när jag kom hem!! Få höra din röst, det känns ändå som att du är vid gott mod samtidigt som jag vet att du är livrädd!
Jag hoppas och tror att du kommer fixa det här! Håller både tummar å tår allt jag kan för att allt ska gå bra!!! Och att du får ett bra besked imorron! JAG TÄNKER PÅ DIG/ER!!! ♥
På nåt konstigt sätt så hade jag det här på känn... Det va nåt som sa mig tidigare idag att det va nåt allvarligt...
Jag får dåligt samvete för att jag har varit så jävla dålig på att höra av mig... FÖRLÅT!!! :(
Jag lovar att bättra mig!! Synd bara att det ska behöva gå så jävla långt innan man vaknar!
Hur mycket ska en familj behöva gå igenom egentligen? Kan det inte få vara nog!?!
Så, ta hand om er därute!! Plötsligt kan allt ställas på sin ända... Livet är verkligen inte att ta för givet!! ♥