Vi säger såhär, det jag kommer skriva nu kan kanske upplevas som stötande och/eller otrevligt men det skiter jag i för jag har tröttnat totalt och detta är MITT OMRÅDE! Här gör jag som jag vill men jag vill varna känsliga läsare!
Jag ska än en gång förmedla ett klargörande och eftersom det inte funkat på andra vägar så gör jag det här så kanske det finns någon FIN och ÄRLIG MÄNNISKA (de andra kan bara gå å dra nåt gammalt över sig) därute som kan ge mig tips på hur jag ska göra för att få det att fungera, hur jag ska nå fram... Någon kanske har varit i liknande situation?
Hur mycke ska jag behöva tolerera? Vad är det som är så svårt att förstå? LÄMNA MIG IFRED är inga konstiga bokstäver och inget konstigt språk, eller?
Bara för att det finns ögon som lusläser det jag publicerar och sen gör sina egna antaganden och tolkningar som till allra största del är helt fel och uppåt väggarna så har jag tidigare lösenordsskyddat min blogg p g a att jag kände att jag inte kunde skriva om vad jag ville...
En del handlade om att jag hade träffat en kille som jag känt sen länge, det handlade om en helg. Han, som för övrigt, va rätt sliten efter trubbel i sin familj och det var skilsmässa på gång... Jag tyckte om honom och jag va glad över att han sökte upp mig och ville prata och umgås med mig, som en del av hans terapi... Men det jag skrev, vilket absolut inte va lika detaljerat som nu eftersom ämnet va känsligt, satte igång hjärnspöken och jag blev anklagad för att gotta mig i andras olycka, att livnära mig på de som redan hade familj och inte ha nåt eget liv...
Jag har t o m slutat blogga en tid, när jag egentligen hade hur mycket som helst att berätta, av respekt och hänsyn som jag blev uppmanad till att visa. Men får jag nåt tillbaka då? ÖH, NÄE!
Jag har p g a klåfingrar tvingats hålla min Instagram privat...
Och detsamma med min Facebook...
När jag i höstas kom med i Formtoppen så bestämde jag mig för att börja blogga igen, för att dela med mig av min framfart och resultat o s v... Jag läser flera träningsbloggar själv och jag vet att det kan inspirera andra och givetvis ville jag ju dela med mig av min upplevelse! Och det har varit uppskattat för mitt besökarantal har ökat jättemycket vilket jag är otroligt glad för!
Men det är ju svårt att hålla sig från att skriva vad som händer i livet i övrigt, det flätas ju in i helheten på nåt sätt och i bakhuvet har jag ändå med mig att jag hela tiden måste tänka på vad jag publicerar. Nu har jag återigen fattat beslutet att hädanefter försöka att BARA skriva om min träning och saker som hör den till!
Nu till min huvudsak!
Jag kan inte påverka vad som händer i cyberspace i övrigt, men här äre iaf jag som bestämmer å såhär beter man sig i MIN blogg;
Åsikter och kommentarer är välkomna OM MAN SKRIVER SITT EGET NAMN OCH STÅR FÖR VEM MAN ÄR! Annars äre bara att knipa igen! Jag är inte intresserad!
Min mamma har hört talas om min blogg och vet att den existerar, men hon hittar inte hit och därför ej heller skulle lämna en kommentar... Jag är varken dum i huvudet, född igår eller i farstun eller tappad bakom en vagn... Jag fattar!! ALLA FATTAR!! Så ta ett par steg tillbaka nu, en gång för alla!
Jag ångrar faktiskt att jag släppte in dig en gång i tiden... Jag skulle hållit dig kort istället för att vara snäll och trevlig! Men jag är dum och blåögd och tror det bästa om folk jämt...
Frågor på det?!
Jag vill bara vara mig själv, leva mitt liv och göra vad jag vill, hur jag vill och när jag vill utan att sen nån blek och dålig kopia ska skugga mig och göra likadant strax efter... Är det för mycket begärt?
Jag är inte perfekt, men jag försöker göra saker så rätt jag kan utan att trampa nån på tårna... Jag vill verkligen inte behöva stänga bloggen också, för jag tycker detta är så kul! Och jag vet att många av mina vänner håller med mig...
